Kerstin Gamstorp i Malmö har avlidit, 92 år gammal. Hon sörjs närmast av vännerna.
Kerstin Gamstorp föddes i Lund 1922, där hon också växte upp. Hon studerade latin, religionshistoria och klassisk fornkunskap och varvade studierna med tjänstgöring som elev på Lunds stadsbibliotek. Hos Kerstin fanns tidigt en tanke på att arbeta med barn. Hon fick under sin tid som elev goda förebilder på bibliotekets barnavdelning. Efter ytterligare studier vid Skolöverstyrelsens biblioteksskola i Stockholm erhöll Kerstin sin första tjänst i Sundsvall.
När det nya stadsbiblioteket i Malmö stod färdigt 1946 erhöll Kerstin en ordinarie tjänst, i vilken service till såväl vuxna som barn ingick. På barnavdelningen fick hon den legendariska Helja Jacobson som chef, som redan 1914 hade handplockats av bibliotekspionjären Valfrid Palmgren till att bli chef för Malmös första barnbibliotek. Valfrid Palmgren besökte årligen Malmö stadsbibliotek medförande nya idéer. Härigenom kom Kerstin i kontakt med nya verksamhetsformer såsom sagostunder, programverksamhet, klassbesök, visningar och tävlingar. Kerstin var en av de sista som kunde ge självupplevda beskrivningar av möten med Valfrid Palmgren, banbrytaren för barn- och ungdomsbibliotek i hela landet.
Efter tio år i Malmö erbjöds Kerstin tjänsten som chef för barnavdelningen i Lund. Redan 1964 lockades hon emellertid tillbaka till Malmö till en motsvarande tjänst där.
Från 1958 och framåt var Kerstin engagerad på nationell nivå genom sitt uppdrag som sekreterare i Sveriges allmänna biblioteksförenings specialgrupp för barn- och ungdomsverksamhet. Under en period undervisade hon blivande bibliotekarier i barnbiblioteksverksamhet vid Biblioteksskolan i Solna och medarbetade i handboken ”Att arbeta i barnbibliotek”. Kerstin verkade också i många år som lektör i Bibliotekstjänsts bokinköpslistor samt arbetade med skolradioprogram och skol-tv.
Kerstins ledstjärna var i alla lägen att väcka läslust. Hon betonade betydelsen av ett brett, varierat utbud av ”lustläsningsböcker” och var skeptisk till att överbetona det ”lämpliga”. Kunskapsförmedlingen är det viktigaste i teorin, lustläsning i praktiken, menade Kerstin.
När Kerstin 2011 intervjuades med anledning av de svenska barnbibliotekens 100-årsjubileum såg hon tillbaka på sitt yrkesliv med glädje. Trots svårigheter att hävda barns och ungdomars rätt till bibliotek i en stundtals oförstående omgivning ångrade hon aldrig sitt yrkesval.
Kerstin var en synnerligen vänfast person, som långt efter sin pensionering höll kontakten med tidigare arbetskamrater. Vår pensionärsförening Dugg hade i henne en flitig medlem.
Själv mötte jag Kerstin redan under min utbildning till bibliotekarie och kom sedan att arbeta i hennes närhet under ett antal år. I svåra situationer var Kerstin till ett stort stöd, både på det yrkesmässiga och på det privata planet. Jag minns henne med glädje och tacksamhet!
Catharina Norén, tidigare kollega och vän