Ruth Halldén har, som tidigare meddelats, avlidit, några veckor innan hon skulle fylla 87 år. Hon efterlämnar två barn: Martin och Nina, gift med Gunnar, samt fem barnbarn.
Ruth föddes i Sundsvall 1927 och flyttade efter studentexamen till Uppsala där hon studerade humaniora och avlade sin fil mag-examen 1951. Under studietiden skrev hon i Ergo och medarbetade i Upsala Nya Tidning 1953–63. Hon bevakade det då nya mediet tv, skrev kåserier och refererade debatter. År 1963 rekryterades hon av Olof Lagercrantz – alltid på spaning efter de bästa pennorna – till Dagens Nyheter och fick där den stora publik som länge såg henne som den ledande litteraturbedömaren.
Hennes goda anseende vilade på grundmurad beläsenhet och ett säkert omdöme. Ruth Halldéns unika stil var klar, konkret och rolig. Litteratur- och teaterkritik kompletterades med intervjuer, reportage med mera. Få hade öga för pretentioner, floskler och tidens dumheter som Ruth Halldén. Kåserierna var den perfekta formen för hennes genomroliga avklädningar; observera av fenomen, inte av personer. Ett par år i början av 1990-talet flyttade Ruth Halldén till Svenska Dagbladet.
Hon återkom till DN och medarbetade långt upp i åren. I ungdomen hade hon givit ut två diktsamlingar. I ”En bra bok” från 1991 diskuterade hon varför man ska läsa, och varför just skönlitteratur. Där gav hon förslag på femtio böcker med författarna rättvist fördelade mellan män och kvinnor. Ruths beläsenhet var ju vid, men den klassiska brittiska litteraturen stod hennes hjärta närmast. som man förstår av essäsamlingen ”Vid romanens rötter” från 1997 och ”Radikaler & viktorianer” från 2004. Mellan dem kom hennes ”Tankar om kultur”. Hon var en av de tidiga mottagarna av Gerard Bonnier-stipendiet och samma år, 1994, fick hon Lunds stads kulturstipendium.
Avgörande för henne på det personliga planet var mötet under Uppsalatiden med Sören Halldén. Som äkta par delade de intressen och inställning till livet. När Sören Halldén blev professor i teoretisk filosofi i Lund 1964 flyttade familjen till staden. De avstod från det strikta akademiska sociala livet och odlade i stället enskilda vänskaper vid avspända middagar i sitt kök eller trevliga utflykter.
Den som haft glädjen att höra till vänkretsen ska alltid minnas de rättframma och lättsamma mötena med ett par som trivdes så väl tillsammans. Jag har haft förmånen av ett halvt sekels vänskap. En beundrad och besjälad kulturförmedlare har gått ur tiden.
Britt Dahlström, litteraturhistoriker och vän