Som tidigare meddelats har Catharina Stenqvist, professor i religionsfilosofi i Lund, avlidit efter en kort tids sjukdom.
Hon kom hem från en konferensresa till Indien med diffusa magsmärtor och illamående i januari. Det visade sig vara en aggressiv bukspottskörtelcancer som spred sig till levern. Den 5 maj dog hon på hospis i Lund där livskamraten Eva Österberg vakade och sjöng för henne in i det sista.
Catharina Stenqvist var född den 10 juli 1950 i Enköping. Hon prästvigdes 1977 och blev teologie doktor 1984 och professor i religionsfilosofi vid Lunds universitet 2001. Från 2009 var hon ledamot av Agder Vitenskapsakademi (Kristiansand, Norge). Under ett antal år ingick Catharina i bedömningsgrupper för forskningsprojekt vid Svenska kyrkans forskningsråd och Vetenskapsrådet.
Hon efterlämnar ett stort tomrum, hos kolleger och vänner och hos sina doktorander. Vid sin död ledde hon ett av de mest livaktiga doktorandseminarierna vid CTR. Där samsades doktorander med renodlat analytisk metod med doktorander som skrev om franska fenomenologer eller om Augustinus. Tonen i seminariet var alltid hjärtlig, ibland utmanande men alltid respektfull. Trots de olika metodologiska utgångspunkterna och krav på intellektuell stringens fanns en insikt om att sanningen var något att söka, inget man ägde.
Catharina skrev sin doktorsavhandling om Simone Weil och disputerade 1984 på avhandlingen ”Simone Weil. Om livets tragik – och dess skönhet”. Livet igenom behöll hon ett intresse för de stora mystikerna, alltifrån Catharina av Sienna till Thomas Merton och Emilia Fogelklou, alla människor som gick egna vägar och sökte sig mot djupet. Catharina var själv som person en av de friaste, som i sitt krav på ärlighet vägrade att gömma sig bakom masker. Hennes chosefrihet, rättframhet och integritet gav henne många vänner.
Under hennes ledning skapade några av oss ett feministteoretiskt nätverk vid teologen i Lund. Catharina var också en av arrangörerna för en stor flervetenskaplig konferens om genus och religion. Hon hade ett stort internationellt nätverk med kvinnliga forskare. De senaste åren var hon, tillsammans med Marie Lindstedt-Cronberg, ledare för ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt kring förmoderna livshållningar.
Hennes egen forskning handlade om kärlek och om gränssituationer. Den religiösa erfarenheten, mystik erfarenhet som livssyn och människans existentiella belägenhet, med frågor om det onda, om kärlek och död, stod i fokus.
Vi är många som förlorat en nära vän och kollega och alltid kommer att minnas hennes trofasta vänskap. Sorgen blandas med stor tacksamhet, för allt hon betytt för familj och vänner, för studenter, doktorander och kollegor och genom sitt författarskap. De öppna samtalen är borta, men hennes tankar och minnet av hennes glada skratt lever.
Elisabeth Gerle, docent i etik, Lunds universitet, professor i etik, Svenska kyrkans forskningsenhet och Uppsala universitet