Professor Catharina Stenqvist, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hon blev 63 år. Hennes närmaste är livskamraten Eva Österberg samt bror och brorsbarn med familjer.
Catharina Stenqvist avled den 5 maj 2014 på hospis i Lund, bara några månader efter cancerdiagnosen. Hon föddes den 10 juli 1950 i Enköping.
Efter avlagd teologie kandidat-examen 1975 i Lund och prästvigning 1977 fortsatte Catharina med forskarstudier i religionsfilosofi. Hon disputerade i Lund 1984 på avhandlingen ”Simone Weil: om livets tragik – och dess skönhet”. Catharina blev 1987 utnämnd till docent i religionsfilosofi och blev 2001 befordrad till professor. Redan innan dess hade hon som universitetslektor verkat som ämnesföreträdare och ansvarig för forskarutbildningen sedan 1995. Hon blev Lundafakulteten trogen livet ut och var älskad och högt uppskattad av sina doktorander, kollegor och studenter.
Catharinas verksamhet som religionsfilosof var gränsöverskridande och vette åt fenomenologi och feministisk filosofi. Hon verkade även över fakultetsgränserna med handledning, mentorskap och forskning, bland annat i det tvärvetenskapliga projektet ”Förmoderna livshållningar – Idéer, dygder och värden i förmodern och tidigmodern tid”. Catharinas forskning har även handlat om mystika erfarenheter samt om hur de mänskliga gränssituationerna födelse och död påverkar människans livshållning.
Det akademiska sammanhanget kännetecknas av konkurrens och prestigetänkande. Catharina stod dock för det rakt motsatta. I ord och handling gjorde hon oerhört mycket för att lyfta fram och hjälpa andra; särskilt de doktorander hon så framgångsrikt handledde. Hennes eget tänkande utmärktes inte bara av en mycket stor mognad, ämneskunskap och skärpa utan också av en sällsynt prestigelöshet och intellektuell ärlighet.
Under hennes ledning blev forskarseminariet i religionsfilosofi vid Lunds universitet ett osedvanligt konstruktivt forum för filosofins stora och svåra frågor. Diskussionen var uppsluppen och kamratlig utan att förlora sitt krav på god argumentation. Catharina hade en fantastisk förmåga att fundera över vad det innebär att leva och samtidigt göra det till fullo!
Sorgen och saknaden är stor; så är också vår tacksamhet för all hennes professionella och personliga omsorg och för att vi fick vara en del av hennes liv. Hon lämnar ett stort, stort tomrum efter sig.
Erica Appelrosdocent i religionsfilosofi, Lunds universitet
Thord Svenssonfilosofie doktor i religionsfilosofi, Lunds universitet