Tomas Gejrot

Förre överläkaren och docenten Tomas Gejrot, Åhus, har avlidit. Han blev 90 år och sörjs närmast av hustrun Gunnel, barn och barnbarn.

Tomas Gejrot föddes 1923, tog studenten i Nyköping och blev medicine doktor och docent vid Karolinska institutet. 1968–1988 var han chef på öronkliniken i Kristianstad.

Han sökte sig nästan alltid till något utöver det vanliga. Ett tidigt exempel på detta var när han 1951 var den yngste kirurgen hos Röda Korset under Koreakriget. För detta fick han sextio år senare ett diplom och ett personligt brev från Sydkoreas president.

I Tomas Gejrots vetenskapliga artiklar finner man en faiblesse för ovanliga sjukdomar. Så handlade till exempel hans avhandling 1964 om tumören glomus jugulare, en sällsynt åkomma som kan ge hörselnedsättning och yrsel. Artiklarna om detta blev internationellt mycket uppmärksammade. Vanliga, men ofta svårförklarliga symtom, som yrsel och öronsus, ingick i hans intressesfär.

Han var Svensk ÖNH-tidskrifts förste och mångårige redaktör. Åren 1979–1980 var han ordförande i Läkaresällskapet i Lund och 1987 invaldes han i Kungliga Fysiografiska sällskapet.

Med Tomas Gejrot har en nestor inom medicinhistorien gått ur tiden. Han var en av dem som skrivit flest medicinhistoriska artiklar i Sverige. Det började i Svenska Läkartidningen med den mycket intressanta morbus Ménière 1961 och sedan med ”Om Döbeln och hans blessyr”. Tomas Gejrot svarade för en egen spalt i Läkartidningen under många år och skrev i den och i andra tidskrifter ett par hundra medicinhistoriska artiklar och recensioner. Han var naturligt nog också under många år redaktör för Sydsvenska Medicinhistoriska sällskapets skrifter. 1991 blev han docent i medicinens historia vid Lunds universitet.

Kristianstads och Åhus historia stimulerade honom till ett antal skrifter och föredrag, bland annat om sjukvård och hälsa. Även helt andra lokala företeelser roade honom. Han skrev till exempel om sjönöten, vars sista naturliga förekomst i Sverige var i sjön Immeln.

Tomas Gejrot var en mycket sällskaplig och roande person och det skrattades alltid hjärtligt i hans närhet. Han var mycket frispråkig men ingen, inte ens de största potentaterna inom professionen, kunde bli arg på honom. Det var också med glädje och förväntningar vi såg fram mot sammanträffanden med Tomas Gejrot och han gjorde oss aldrig besvikna.