Larry Andow, socialdemokratisk politiker från Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är döttrarna Lena och Maria med familjer.
Larry och jag träffades regelbundet varje fredag på badhuset i Lund i ett mycket trevligt gäng gubbar. Vårt gemensamma mål var att ”tvätta bort” den gångna veckan och vi kände oss på något sätt som nyfödda.
Vi träffades alltid nybadade klockan 12.15 på fiket. Stämningen var hög, rolig och kravlös. Vi passade på att ”lösa världsproblemen”. Allt var ju möjligt och vi hade fredagsmiddagen och helgledigheten framför oss. Detta var en stund vi längtade efter, och vi hade bara så trevligt. Någon berättelse från levande livet blev till och med ämne för predikan i Lunds domkyrka.
När jag först träffade Larry blev jag blev omedelbart övertygad om att jag framför mig hade en mycket levande och förståndig person med stor livserfarenhet.
Jag älskade att höra Larry berätta om sin livsvandring och klassresa.
Som liten pojke tog han hand om och stallade in torghandlarnas hästar på torget i Karlskrona. Priset för detta var tio öre per häst. Larry hade redan då en stark vilja och tog hand om två hästar samtidigt med dubbel förtjänst. Det var bara det att Larry var liten till växten, så när de båda hästarna reste upp sina huvud så följde den lille pojken Larry med upp i luften och hängde sprattlande mellan hästarna. Men tack vare att han redan då hade stark vilja och envishet kunde hästarna ändå föras till stallet.
Jag ville att man skulle göra en dokumentärfilm om Larrys liv och då skulle den inledande scenen vara hästarna och den lille sprattlande pojken som högt sade sådant som man ju inte får säga i kyrkan.
Som vi vet så blev Larrys liv händelserikt med många och stora insatser. Han har uträttat så mycket och det blev så bra.
Jag tackar Gud för att jag fick träffa Larry.
Jag är övertygad om att Larry var ärligheten själv. Både mot sig själv och sin omgivning. Han har en plats i mitt hjärta och jag skall alltid minnas honom.
Jan Clarén