Förre stadsarkitekten Sven Tynelius har avlidit, kort efter sin 100-årsdag. Han sörjs närmast av barnen Gunilla och Sten med familjer.
Sven Tynelius, nestorn bland landets stadsarkitekter, föddes 1914 i Härnösand.
Föräldrarna, postmästare Gustav Adolf Tynelius och hans maka Elin, flyttade runt till olika tjänster i landet. Detta gav Sven Tynelius nära kontakt med både Lund och Eskilstuna. På sistnämnda ställe tog han studenten 1934.
Han visade tidigt konstnärliga anlag och sökte in till landets då enda arkitektutbildning vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.
Professorn i arkitektur var den legendariske Gunnar Asplund. I kretsen av arkitekter från Stockholmsutställningen 1930 fanns också Uno Åhrén, som Svens lärare och inspiratör för stadsbyggnadsfrågorna.
Examensåret 1940 sammanföll med de stora inkallelserna till beredskapstjänstgöring.
Efter detta kunde han fullgöra sin utbildning vid Konsthögskolans arkitektlinje 1947.
Parallellt tjänstgjorde han hos Åhrén i Göteborg och vid stadsplanekontoret i Stockholm.
1946 valde Sven att återvända till sin hemstad Eskilstuna, där han verkade som stadsplanearkitekt till 1962. Han gjorde sig tidigt känd bland landets stadsarkitekter genom sin ovanliga förmåga att uttrycka sig i text och bild. Stadsbyggandet som en process med historiska rötter och långt framtidsperspektiv levandegjordes också av Sven.
I efterkrigsperiodens hausse av nybyggande gjorde han sin röst hörd i bevarandefrågorna. I Eskilstuna stod han för restaureringen av Sundbyholms slott och bevarandet av Rademachersmedjorna.
Men han var också en pionjär i trafik- och parkeringsfrågor genom studier av flygbilder som visade var bilarna befann sig över tiden. 1962–1970 var Sven Tynelius stadsbyggnadsdirektör i Lund och dessutom stadsarkitekt.
En tid var han även tillförordnad professor i stadsbyggnad vid Lunds nystartade tekniska högskola.
Sven avslutade sitt yrkesverksamma liv som stadsarkitekt i Norrköping, där samarbetet med antikvarier för bevarandet av industrilandskapet blev en höjdpunkt i hans gärning. Några år efter pensioneringen var han en flitig redaktör för tidningen Stadsbyggnad.
Som min morbror var han också min mentor och förebild för gärningen som stadsarkitekt.
Per Kallstenius,stadsarkitekt i Stockholm 1984–89 och 1993–2010