Professorn i Nya testamentets exegetik René Kieffer, Hjärup, har avlidit vid en ålder av 82 år. Han efterlämnar hustru och tre döttrar med familjer.
René hade ett remarkabelt livsöde. Hans far var vinhandlare i Luxemburg, men för René dominerade pianomusiken. Han utbildade sig till konsertpianist. Först efter nazisternas försvinnande kunde han börja spela Debussy och Ravel.
I Paris tog intresset för filosofi och religiös reflexion snart ut sin rätt. Han blev antagen vid dominikanernas utbildningscenter, Le Saulchoir. Där tillbragte han sju år med studium av Aristoteles, Thomas ab Aquino och Gamla och Nya testamentet.
Sedan gick vägen till Rom (med examination på latin) och dominikanernas École biblique i Jerusalem.
På egen begäran sändes han ut som präst, och slumpen förde honom till Lund, som sjöd av katolskt liv med patrar som de Paillerets, Dewailly och Refoulé.
På hösten 1967 lärde jag känna René. Vi höll bägge på med våra avhandlingar. Vår vänskap tog sig mycket praktiska uttryck. Vi gick på bio, läste böcker och pratade.
I ett antal skokartonger under sängen i sitt rum hos dominikanerna på Råbygatan i Lund förvarade René sina anteckningar. Han älskade att skriva omdömen om allt han läste, såg och hörde. Dessa anteckningar ordnades enligt ett system hämtat från Thomas ”Summa Theologica”, en lärdom från Le Saulchoir.
År 1971 lämnade René prästämbetet och dominikanorden och bildade familj. År 1974 kom han tillbaka till Lund och blev docent vid Theologicum. Tillsammans gav vi på franska ut en bok med hedniska grekiska och latinska texter i översättning till belysning av Nya testamentets existentiella miljö.
Nu inföll också Renés fruktbaraste vetenskapliga period med en rad skrifter på franska om Paulus och evangelisten Johannes. Den viktigaste i mitt tycke är boken om Första Korintierbrevet 13. Den avslutas med en tonsättning av Paulus lovprisning av kärleken. Bland Renés böcker på svenska kan nämnas kommentaren till Johannesevangeliet, som ständigt läses av kollegor och studenter.
När René kom tillbaka till Lund efter professorstiden på 1990-talet i Uppsala ville han läsa klassiska grekiska texter. Jag minns särskilt vår läsning av Sofokles Kung Oidipus (med hjälp av Hugh Lloyd-Jones enastående Loeb-upplaga). Efter vår sittning brukade René spela för mig: Debussy, Ravel, Chopin … Dessa timmar i hemmet i Hjärup stannar för alltid i Minnets Stora Sal.
Carissime Renate! Requiescas in pace! Du satte fram Hans ljus för dem som bo i mörko lande. Du lugnade lifvet och tröstade döden.