Anne Marie Rådström, 94 år, Stockholm har, som tidigare meddelats, avlidit. Hennes närmaste är sonen Niklas Rådström, författare, med familj.
Anne Marie Rådström har fått många uppskattande ord i tidningar och tidskrifter, men inte mycket har skrivits om hennes lysande bana som journalist, i synnerhet på Folket i Bild, 1955–1962.
Denna lucka kan jag i någon mån fylla eftersom jag var arbetskamrat med henne.
Hon var andreredaktör och ”first-string reporter” i legendariske Ivar Öhmans redaktion. Vi kämpade på i vår kulturkamp i ett litet lag: utom de nämnda två ingick redaktionssekreteraren Göran Rask, fenomenet Pelle Wahlöö, som just vid sidan om hade börjat en framgångsrik karriär som författare, samt undertecknad. Vi var alltså bara fem men hade många framstående frilansare.
Anne Marie började sin lysande publicistiska karriär i födelsestaden Malmö, men flyttade snart till Stockholm och kom efter några år till Fib 1955 där hon snart blev ett känt namn.
Hon visade fin förmåga att tränga in i vitt skilda ämnen och mänskligt liv.
Som goda exempel hittar jag i årgång 1962 följande artiklar: en inkännande skildring av äktenskapet mellan Ingos sparringpartner John Henry och en svensk flicka, en elegant intervju med kompositören Karl Birger Blomdahl, som gjorde succé i tv med sin propaganda för klassisk musik. Hon reste till Polen och kunde tillsammans med en fotograf skildra hur det krigshärjade Warszawa hade rest sig, hon for till Frankrike och gästade världsstjärnan Josephine Baker, som på sitt slott samlat barn från elva olika länder för att söka göra ett FN i miniatyr. Hon skrev om den ständigt aktuella frågan ”Påvebibeln, sex och äktenskap”. Allt lika välformulerat och klarsynt – journalistik när den är som bäst.
Fib, som var en litterär tidning, blev kallad ”författarnas edition” och kunde därmed hålla kulturfanan högt. Det visade inte minst det praktfulla sista julnumret 1962 där Anne Marie – bland bidrag av Per Anders Fogelström, Artur Lundkvist, Nine Christine Jönsson, Pär Rådström och John Steinbeck – intervjuade en ung Per Wästberg hos Lundastudenterna. Men för min del njöt jag mest av hennes två artiklar kring nationalskalden: ”Jul med Strindberg” och ”Julafton med morbror August” där hon samtalat med skaldens systerdotter Märta Fröding von Philip. Personliga pärlor med fin litterär halt.
Fib:s epilog firades med en stor fest på Moderna museet i Stockholm med deltagande av en lång rad kulturpersonligheter från konst, teater, film – ja, alla områden och kulturminister Ragnar Edenman överlämnade en byst av Ivar Öhman gjord av Arne Jones till chefredaktören, en gåva som vi, alla hans vänner, hade samlat ihop till. I de många talen harangerades även Anne Marie mycket.
Vi återsågs i Malmö några år senare i samband med ett besök hon gjorde hos sin far. Lustigt nog hade vi hamnat i Thalias famn båda två: hon på Dramaten som presskommissarie hos Ingmar Bergman och jag hos Gösta Folke på Stadsteatern. Hon ville ha ett och annat tips i ett mycket roligt, men mycket knepigt arbete.
Sven Tollintidigare kollega