Stig-Erik Larsson

Teknologie doktor och docent Stig-Erik Larsson, 67 år, Bjärred, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är hustrun Eva, dottern Erika och sonen Daniel med familjer.

Stig-Erik Larsson växte upp i Rydsgård, tog studenten i Ystad och blev civilingenjör i teknisk fysik vid LTH 1970.

Han lade fram sin doktorsavhandling om axiell asymmetri i atomkärnans inre beståndsdelar vid LTH 1976 och blev docent i kärnfysik.

Stig-Erik började 1977 sin anställning som reaktorfysiker på Sydkraft, numera Eon. Han fokuserade på utvecklingsfrågor inom områdena reaktorsäkerhet, reaktorfysik och kärnbränsle med tillämpning på Barsebäcksverket (BVT). Han blev medlem av Centrala säkerhetskommittén, vilken granskade driften av BVT och rekommenderade säkerhetsförbättringar till kraftverkschefen.

Stig-Erik blev 1983 chef för den kärntekniska verksamheten på BVT.

Han ledde och utvecklade detta område under tio framgångsrika år, bland annat optimering av uranbränslets placering i reaktorhärden vid bränslebyten och utveckling av effektivare uranbränsle tillsammans med bränsleleverantörer. Detta gjordes hela tiden med reaktorsäkerheten i fokus.

Därefter fanns Stig-Eriks arbetsplats åter i Malmö, först på Sydkraft Bränsle AB och sedan på Sydkraft Konsult AB, där han utnämndes till kärnkraftsexpert. Som konsult kom nu hans gedigna kunskaper och erfarenheter väl till pass. Han fick flera konsultuppdrag inom kärnkraftssäkerhet och kärnteknik både i Sverige och utomlands, bland annat i Litauen, Finland, Japan och Ryssland. Dessutom utförde han expertuppdrag vid IAEA i Wien.

Stig-Erik deltog i arbetet med att införa ett nytt system för kvalitetssäkring enligt bland annat IAEA:s regelverk på kärnkraftverket Ignalina NPP. En kompetenshöjning av personalens säkerhetskultur ingick även i detta arbete.

Med sitt sätt att vara ingav Stig-Erik stor respekt, när han stödde verkets personal att förstå säkerhetskulturens innebörd.

Han verkade också för att en fristående säkerhetskommitté kom till stånd. Han var en engagerad entusiast av kärnkraftstekniken, vilket yttrade sig i att han stödde initiativet att Litauen skulle få en ersättningsreaktor av västerländskt snitt. Som erkännande för sitt omfattande och betydande säkerhetsarbete på Ignalina NPP fick Stig-Erik av Litauens president Valdas Adamkus Republiken Litauens medalj 2006.

Det har varit en stor förmån för oss att få samarbeta med Stig-Erik och inspireras av honom. Han var en mycket sympatisk, generös och ödmjuk kollega, och en verkligt god vän.

Därför känns det nu mycket tomt, när han har lämnat oss. Men de ljusa minnena av Stig-Erik kommer alltid att bestå. Någon har sagt att det finns en glädje som är större än sorgen – glädjen att minnas.

Våra varmaste tankar går till hans närmaste.