Professor emeritus Birger Gerhardsson, 87 år, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit.
Birger Gerhardsson insomnade stilla på julnatten i närvaro av sin kära hustru Kerstin och barnen Örjan, Torbjörn och Krister samt barnbarnen. Birger fick glädjen att i en ålder av 87 år återigen uppleva en julafton i kretsen av sin kära familj.
Familjen var alltid viktig för Birger som växte upp i en stor syskonskara med föräldrar som var hemmansägare. Den stora familjen och lantliga miljön ställde särskilda krav på de uppväxande barnen. Därför kom Birger tidigt från uppväxtåren att intressera sig för naturen och vad den erbjöd.
Som 15-åring inträdde han i Fjellstedtska skolan i Uppsala för att där påbörja sina studier. Bildningsresan kom snabbt att omfatta universitetsstudier i Uppsala, Lund och andra internationella universitet. Birger Gerhardsson blev därefter så småningom en internationellt erkänd bibelforskare. Sedan han fördjupat sin analys av hur de judiska lärarna traderade väckte han aktning från såväl judiskt som katolskt håll.
Trots den stora akademiska kunskap han med åren tillägnade sig på svenska och internationella lärosäten övergav han aldrig uppväxtens Vännfors. Den praktiska kunskapen kring djur och vilda växter fortsatte han att odla och fördjupa. För Birger var det naturligt att då ägna samma omsorg och vetande i umgänget med naturen som han ägnat sin akademiska karriär.
Han kunde hantera en spade (minst sagt) och såg länge till att sommarhuset mådde bra när vännerna kom på besök.
Vi minns särskilt en middag i sommarhuset då Birger och Kerstin med norrländsk strategi övertygat tveksamma skåningar att till slut kapitulera inför de norrländska läckerheterna – som går under det missvisande namnet ”surströmming”! Att äta denna rätt kräver norrländskt tunnbröd som tillbehör. Det var Birger alltid noga med!
Birger delade generöst med sig av sitt vetande oavsett om det var hur man skulle täta en vattentunna eller tolka en knivig text. Birger och hans fru Kerstin skapade en krets där alla fick stöd och välkomnades i trygghet.
Den som bad Birger om stöd, en tjänst eller annan hjälp fick aldrig ett nej till svar. Han var alltid generös och omtänksam, inte minst när han med de egna forskningsresultaten som utgångspunkt stöttade unga, osäkra studenter. Bättre vägledare i sina studier kan unga studenter knappast få.
Birger var optimistisk och eftertänksam i sin person, och även då han mot slutet av sitt liv led av sjukdom, accepterade han tillvaron som den var och var tacksam för det liv han levt. Vi är tacksamma för att ha fått lära känna Birger och minnena av honom är ljusa och många.
Hans Sundström
Sidey Svedberg