Hansi Schwarz, visfestivalgeneral och Lundabo, har avlidit efter en längre tids sjukdom. Han blev 70 år gammal.
Schwarz, vars dopnamn egentligen var Hans Carl, kom till Sverige från Tyskland som treåring, med de så kallade vita bussarna. Han kom att få stor betydelse för den svenska visscenens utveckling, med insatser på flera fronter. I en 65-årsintervju i Sydsvenskan beskrev sig Hansi Schwarz som diversearbetare i musik.
Efter hand skulle Hansi Schwarz bli känd som den som sedan 1960-talet, genom alla år, drev visfestivalen i Västervik. Men i begynnelsen handlade det om gruppen Hootenanny Singers, där även Björn Ulvaeus ingick. Hootenanny Singers bidrog rejält till att viskonsten via radio och skivor fördes ut till de svenska hemmen och fick en renässans.
Svensktoppen var i början av 60-talet ett nytt fenomen och Västerviksgruppen blev stamgäst där, med stämsångsflödande skillingtryck, Dan Andersson-visor och sången ”Gabrielle” som hade ryskt ursprung.
Den första förstaplatsen tog man 1965, med Evert Taubes ”Den sköna Helen”, och den sommaren hann gruppen med 165 spelningar i folkparkerna.
Hootenanny Singers fick enligt Myggans nöjeslexikon in hela fyrtio melodier på Svensktoppen och satte i början av 1970-talet rekord med Dan Anderssons ”Omkring tiggarn från Luossa” som höll sig kvar på listan i 52 veckor.
1965 startades så det som skulle bli den svenska visans mecka, visfestivalen i Västervik, och från 1968 drevs den av Lars ”Frosse” Frosterud och Hansi Schwarz, som från 1978 blev ensam general. Den svenska viskonsten blomstrade och Västerviksfestivalen samlade tidigt hela artistgräddan i Stegeholms slottsruin, år efter år, och behöll sin position genom åren. Planeringen inför 2013 års visfestival pågår.
I somras var Hansi Schwarz som vanligt på plats och delade också ut festivalens stipendium, till Stefan Andersson. Så sent som i november hölls en hyllningskonsert till Hootenanny Singers på Lunds stadsteater, där medlemmarna Schwarz, Ulvaeus och Tony Roth deltog.
Hansi Schwarz närmaste är hustrun Maj och tre barn från ett tidigare förhållande: Calle, Richard och Anna med familjer.
– Han lämnar ett stort hål efter sig. Han har åstadkommit så mycket och jag hoppas att visfestivalen fortsätter, även om det inte blir detsamma utan Hansi, säger musikern Marie Bergman, som spelat i Västervik många gånger.
– Med visfestivalen skapade han ett vattenhål. Det var inte bara det att allt kring spelningen var tipptopp med bra ljus och ljud och att det var magiskt där i ruinen. Det jag inte upplevt någon annanstans var det sociala och personliga som hände bakom scenen. Det var som ett mötesrum där man träffade alla man kände. Festivalen avslutades sedan med en efterfest där det gick livat till.
– Hansi var en stentuff arrangör som fick till det. Han skapade något unikt och han går inte att ersätta, men jag hoppas att någon ärver hans intentioner.
– Det är en stor förlust för den svenska visan, säger Ivar Sjögren, journalist och arrangör av visfestivalen i Lund. Han träffade Hansi Schwarz första gången 1979 och har sedan även arbetat med visfestivalen i Västervik.
– Ingen har haft så stor betydelse för visans bevarande och utveckling som Hansi Schwarz. Först genom Hootenanny Singers där han var med om att popularisera visan så att den nådde ut till en stor allmänhet och sedan genom visfestivalen i Västervik som fyller 48 år i år.
– Han gjorde visfestivalen till den svenska visans nationalscen och den kommer att finnas kvar. Hansis livsverk kommer inte att försvinna.
Vad betydde han för dig personligen?
– Han var en förebild för mig som visarrangör. Han lade lika stor vikt vid att publik, medarbetare och artister blev väl omhändertagna. Han brydde sig om alla.