Docent Torsten Holmin, 78 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Catharina samt tre barn med familjer.
Torsten hade sina rötter i Östergötland och återvände ofta dit till sommarstället under många år. Han läste medicin i Uppsala och gjorde första delen av sin kirurgutbildning i Norrköping. Han åkte sedan med hustru Catharina och tre barn till Lund, där Catharina återupptog sina avbrutna medicinstudier och Torsten påbörjade forskarutbildning parallellt med sin kliniska verksamhet.
Han disputerade 1973 på en avhandling om hjärnans energiförbrukning vid sviktande leverfunktion under ledning av professor Bo Siesjö. Intresset för levern och dess funktion behöll Torsten under stor del av sin verksamhet.
Han anställdes på kirurgiska kliniken och var kliniken trogen under hela sin aktiva kirurgtid. Hans profilområde inom allmän kirurgin var framför allt gall-, lever och bukspottkörtelkirurgin där gallstenssjukdomen intresserade särskilt.
Många är vi kirurger som utbildats av Torsten i en förfinad teknik (minimalinvasiv) att befria våra patienter från en inflammerad gallblåsa eller gallstenar som orsakar smärta och obehag. Genom åren kom hans galloperationsteknik att alltmer förfinas.
Vi kollegor kom att benämna den ”minigalla” beroende på det lilla buksnitt som aldrig var längre än fem centimeter.
Säkert finns det många skåningar som dagligen indirekt skänker doktor Holmin en tanke när de tittar på sin mage och ser det lilla tvärställda märket efter galloperationen.
Man kan fundera på om inte Torstens teknik gjorde att titthålskirurgin tog längre tid att introducera i Lund än i övriga landet. Varför titthål, när Torsten kunde lösa problemet lika snabbt och patienten ibland kunde gå hem igen samma kväll utan sina gallstenar? Han lärde oss inte bara en förfinad kirurgisk teknik, utan handledde även flera doktorander till akademisk avhandling inom kirurgin.
Torsten var en briljant teknisk kirurg. Han var envis och tog sig an patienter där andra kollegor gett upp och fick regelbundet påminnelser om detta när gamla patienter skrev och tackade.
Torsten befanns senare vara professorskompetent då han sökte tjänst på annan ort men valde ändå att stanna i Lund.
Både före och efter att han slutat på kirurgiska kliniken som överläkare och docent var han verksam som kirurgkonsult i den öppna vården i Hörby och Lund. Han älskade sitt jobb och slutade först som 75-åring att ta emot patienter.
Det är tråkigt att en fin lärare, sann kirurg och god vän har gått ur tiden och vi kommer att sakna de senaste årens spontana möten på Lunds gator med Torsten där gamla, fina kirurgminnen och tacksamma patienter rekapitulerades.
För tidigare och nuvarande kollegor på kirurgiska kliniken Sus
Christian Ingvar
Bengt Jeppsson