Formgivaren Gunnar Cyrén, 82 år, Gävle, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är hustrun Birgitta samt sönerna Henrik, Mårten och Gustav med familjer.
Under större delen av sin yrkesverksamma tid arbetade Gunnar Cyrén vid Orrefors Glasbruk, ett engagemang som påbörjades 1959 och sträckte sig till början av 2000-talet med endast ett avbrott under en sexårsperiod på 1970-talet.
I tidig ungdom fick Gunnar lärlingsplats hos en hovjuvelerare Johansson i hemstaden Gävle. ”Enda kravet var att man inte hade handsvett”, berättade Gunnar, ett prov som han klarade med ett läkarintyg i handen.
Efter fem år av ”pilljobb och plåtsågande” avlade Gunnar gesällprovet. Gunnar hade många talanger inte minst i teckning och blev antagen till Konstfack vid första ansökan 1953. Efter endast tre års studier avlades examen.
Några år därefter erbjöds Gunnar arbete som konstnär vid Orrefors Glasbruk av dåvarande ägaren Johan Beyer. Gunnar med hustru Birgitta tackade utan tveksamheter ja till propån.
Bruket behövde en ersättare till Edwin Öhrström och fick en stark och nydanande kraft på köpet. Gunnar kom att arbeta med redan etablerade namn som Ingeborg Lundin, Sven Palmqvist, Nils Landberg och initialt även med Edward Hald.
Detta hindrade inte den unge konstnären att snabbt etablera sig inom bruket och det svenska glaset, bland annat med sina färgrika och epokgörande Popglas och servisen Måtta. Han arbetade med skickliga yrkesmän, legender som hyttmästarna Erik Gustafsson och Evald Kraft, glasblåsare som Henry Bjerding, Henry Klara, Börne Augustsson, Fred Gustavsson och Jon Beyer, samt sliparen Bernt Nilsson, gravören Erik Pohl, liksom glasmålaren Heinz Richter.
Då Gunnar återvände till bruket 1976 producerades en mängd numera klassiska serier som exempelvis Stenhammar, Sofiero och Helenaservisen. Samtidigt arbetade Gunnar med sitt silversmide och kunde kombinera detta med glaset. Ett antal utställningar arrangerades med kombinerade pokaler, skålar, kåsor och skrin.
Intresset för ceremoniella ting utvecklades vidare och stor uppmärksamhet väcktes då Orrefors Gallery 88 presenterades med en serie tempel, sittande jaguarer och vilande pantrar i silver och tung kristall.
Inför Nobelprisets 90-årsjubileum 1991 utvecklades Nobelservisen. Gunnar ritade servisglas, bestick och marskalkstaven med stadshustornet i silver, Karin Björquist och Ingrid Dessau svarade för porslin respektive textil. Denna servis belönades med Utmärkt Svensk Form. Gunnar fick under sin karriär en mängd andra utmärkelser som Kungastipendiet, Lunning-priset och Prins Eugen-Medaljen.
Det kanske mest utmärkande för Gunnar var hans enkla och lekfulla sätt, hur lätt han kunde teckna ett motiv eller en form, hur självklart han kunde trolla fram de mest enastående skapelser. Att se Gunnar på väg till hyttan med långa kliv och ritningar under armen var ett sant nöje – då visste man att något spännande var på gång.
Gunnar var trots sitt lekfulla lynne en ytterst välorganiserad yrkesman med stor integritet, som kom att uppskattas av brukets alla medarbetare, inte bara av mästarna på hyttgolvet utan också av konstnärskollegor, personal och utländska representanter.
Gunnar var kanske den som klarast formade och representerade Orrefors image under mer än ett halvt sekel.
Göran Bernhoff
vd Orrefors och Orrefors Kosta Boda
1981–1996