– Jag är illustratör i grunden så jag illustrerar mycket artiklar. Bland annat har jag gjort utsidan till magasinet Filters bilaga om Johan Persson och Martin Schibbye.
Hur gör du?
– Egentligen har jag två olika manér. Ett av dem är en mer traditionell tecknarteknik, men istället för att teckna på papper så använder jag en ritplatta. Och sedan har jag jobbat i åtta år med scenografiskt fotografi. Jag bygger upp en tredimensionell miniatyrvärld med illustrerade aktörer. Slutprodukten är ett fotografi, och det är där min kollega Peter kommer in i bilden. Jag tycker det är väldigt intressant att jobba med idén att det ska hända något. Jag tittar mycket på film, och sedan bygger jag upp scenografier där det utspelar sig en handling – som ett snapshot.
Hur växer idéerna fram?
– Om det är ett uppdrag utgår jag ifrån texten jag ska illustrera. Och om jag jobbar själv kan det vara något i vardagen som jag vill beröra eller belysa.
Som vad då?
– Det kan vara samhällstrukturer, eller små vardagliga ting som att diska, eller relationer.
– Vi fick till exempel uppdraget att illustrera ”kreativa möten”. Då är det lätt att snöa in på ordet kreativ och välja några som står och målar. Men då tänkte vi att det lika gärna kan vara några som bakar tillsammans, eller mekar med gamla veteranbilar, eller ekiperar hundar. Det är ju också kreativitet. Det är själva intresset för någonting som föder en kreativitet, tycker jag.
När började du rita?
– Det låter lite klyschigt kanske men det var redan på dagis som de tyckte att det var något speciellt med mina teckningar, att de stack ut för min ålder. Jag är dyslektiker också, så jag har väl utvecklat det visuella mer. Byggt vidare på det eftersom det andra har varit svårt.