Eskil Block, 80 år, Lidingö, teknologie licentiat och före detta avdelningsdirektör vid Totalförsvarets forskningsinstitut, har avlidit. Hans närmaste är döttrarna Anna, Paula och Clara med familjer.
Eskil Blocks intellektuella bredd och beläsenhet var enastående. Han inledde sina högskolestudier på Chalmers men studerade också parallellt en lång rad olika ämnen, till exempel teoretisk filosofi, på Göteborgs universitet.
Eskils yrkesliv hade i stora drag tre perioder. Den första var naturvetenskaplig och ledde till forskning på Bohr-institutet i Köpenhamn och vid King’s College i London. Men grundforskning var nog inte Eskils ”cup of tea”. Efter en tid på Lunds tekniska högskola inledde han istället sin andra period, den journalistiska, 1964.
Chefen för radion och televisionen i Malmö, Gunnar Ollén, var ute efter personer med akademiska meriter och sådana hade ju Eskil verkligen. Inför plötsligt uppkommande, svåra intervjuuppdrag kunde han på kort tid läsa in ett flertal relevanta böcker på engelska och franska, och därefter genomföra intervjuerna med briljans.
Men han var också aningen disträ. Till teknikernas förtvivlan började han till exempel, mitt i en intervju med Pierre Cardin, att klia sig i nacken med mikrofonen.
Under denna tid ledde Eskil också debattprogrammet ”Café Norden” i tv. Eskil var säkert en främmande fågel på redaktionen men var ändå, eller kanske just därför, en mycket uppskattad kollega.
Den tredje perioden gällde framtidsforskning. Det började med att Eskil 1969 var pressekreterare på symposiet ”The Place of Value in a World of Facts” med bland andra tio Nobelpristagare närvarande. Därefter bjöd Albert Bonnier in Eskil (och undertecknad Sam Nilsson) att leda en framtidskonferens för koncernens chefer. Den resulterande boken ”Framtiden – hot eller löfte?” blev en betydande framgång.
Som framtidsforskare blev Eskil 1971 engagerad att leda ett belgiskt projekt om de språkliga och religiösa motsättningarna mellan Vallonien och Flandern. Vid denna tid anställdes Eskil vidare av Försvarets forskningsanstalt, idag Totalförsvarets forskningsinstitut, där han verkade fram till pensioneringen.
Eskil hade en stor beundran för Herman Kahn, den välkände amerikanske militärstrategen och framtidsforskaren, och de hade mycket gemensamt.
De träffades och uppskattningen var ömsesidig. Båda hade börjat som naturvetare men därefter breddat sina intressen istället för att snäva in dem. Intresset gällde ofta samband mellan teknisk och samhällelig utveckling. Tankarna kunde präglas av både fantastisk fantasi och storslagenhet. Likheterna med Jules Verne var påtagliga.
Sam Nilsson
Erik Moberg