Birgitta Bauer, 71 år, Lund, har avlidit. Hennes närmaste är två vuxna barn, Susanne och Mikael.
På ögonkliniken i Lund finns en tavla med många små plaketter med namn på doktorander på kliniken. I första kolumnen, längst till vänster, står det Birgitta Bauer 1977. Detta var i starten på klinikens starka vetenskapliga och kliniska frammarsch, och Birgitta Bauer blev en viktig kugge i laget, vänlig, hjälpsam, kunnig, och stark.
Hennes avhandling handlade om hur näthinnans nervceller fungerar, och väckte berättigad internationell uppmärksamhet. Det finns nu över femtio namn till på tavlan.
Birgitta Bauer föddes 1942 i Växjö, där hon också tog studentexamen. Hon blev läkare i Lund 1969, docent i oftalmiatrik 1978 och överläkare 1987, allt på ögonkliniken i Lund.
Framför allt var det i det kliniska arbetet som Birgitta Bauer glänste. Arbetsglädje och vänlig stabil rutin var hennes kännemärke. Hon specialiserade sig på det som numera kallas medicinsk retina, och hon utvecklade undersökningen och behandlingarna av ögats näthinna vid kliniken till nya höjdpunkter. Hennes regelbundna analyser av näthinnefoton med kollegorna tjänade som föredöme för andra kliniker i landet.
Hennes kurser för kollegorna om ”fläckar i näthinnan” blev legendariska, och hon höll dem på många ställen i Sverige. När hon de sista åren före sin pensionering ägnade sig åt införandet av nya behandlingsmetoder vid åldersförändringar i gula fläcken fick hennes kunskaper och undervisning betydelse för utvecklingen i hela landet.
Det blev många kongresser och kurser som Birgitta Bauer tog initiativ till och genomförde på ett högst professionellt och elegant vis. För alla yngre kollegor på kliniken var hon en trygg och högt värderad lärare och förebild med stor empati gentemot både patienter och kollegor och med orubblig känsla för rättvisa.
Birgitta Bauer förblev ögonkliniken i Lund trogen genom alla år, och vi var många som följde henne och gladdes åt hennes framgångar och framträdanden. Som föreläsare och förmedlare av medicinsk information var hon enastående.
Trots att hon de sista åren drabbades av sjukdom fortsatte hon ända fram till pensioneringen att arbeta med samma stora glädje och entusiasm som alltid. Vi minns vår engagerade arbetskamrat och vän med tacksamhet och känner sorg och saknad. Hon lämnade ett stort tomrum efter sig när hon pensionerades, och nu har detta blivit än större.
För vännerna på ögonkliniken
Berndt Ehinger